Svensk ordbok 2009, webbversion

bekänn´a sig verb bekände bekänt, pres. bekänner be·känn·er1med prep.till ut­tala sin sam­hörighet med viss lära e.d. sociol.vetenskapl.i ungdomen bekände hon sig till kommunismenbekänna sig till ngtsedan 16572förklara sig skyldig e.d. ngt åld.psykol.han bekände sig skyldigbekänna sig ADJsedan 1531Subst.:vbid1-880753bekännande, bekännelse