Svensk ordbok 2009, webbversion
verb bekände bekänt, pres. bekänner
be·känn·er1med prep.till
uttala sin samhörighet
med viss lära e.d.
sociol.vetenskapl.i ungdomen bekände hon sig till kommunismenbekänna sig till ngtsedan 16572förklara sig
skyldig e.d.
ngt åld.psykol.han bekände sig skyldigbekänna sig ADJsedan 1531Subst.:vbid1-880753bekännande,
bekännelse